Fyller man all sin tid med saker att göra, så minimerar man tiden man tvingas tänka
Stone cold....
?
En grej som känns bra är att jag har kommit igång med träningen ordentigt i alla fall! Har sammanlagt gått/sprungit 5-6 mil dom senaste 3 dagarna, vilket är en extrem skillnad mot tidigare för mig.
Några sträckor: Jakobsberg C - Norra Jakobsberg - Västra jakobsberg - Råsten - Viksjö - Veddesta - Jakobsberg C
Karlberg - Odenplan - Centralen - Gamla stan - Medis - Skanstull - Gullmarsplan - genom hela Årsta - Årstaberg - Midsommarkransen - Solberga - Västberga - Älvsjö
Blackeberg - Råcksta - Nälsta - Flysta - Spånga
Idag toppade jag en löprunda på 7 km med ett rejält monsterpass för benen i gymmet. Sen slaktade jag magen på slutet också. No pain, no gain... det börjar gå åt rätt håll nu. I morgon ska jag köra bröst och triceps, lika bra att passa på så tidigt som möjligt under dagen så man slipper trängas med 40 andra vid hantlarna.
Har verkligen skittråkigt, känns rätt jobbigt att jag lyckats vända på dygnet så här. Dom som är inne på msn verkar dessutom inte särksillt kontaktbara. Få mig att somna någon!
Presentation
Eftersom jag börjar om lite på nytt igen, så drar jag upp en lite klassiskt stereotyp bloggförfattarbeskrivning i miniformat här....
Namn: Alexander
Ålder: 20
Boende: Lägenhet
Musiksmak:
- 60-talsmusik särskilt under flower power-, Jimi Hendrix- & spaceeran (LSD-musik enligt vissa), då även Pink Floyd, Thin Lizzy och annat en bit in på 70-talet.
- 80-talsmusik som te.x. Metallica, Alphaville, Journey, Aerosmith, Bon Jovi, Lita Ford, Ozzy m.m, i alla möjliga stilar.
- Sleaze. te.x. Guns N' Roses, Skid Row, L.A. Guns och Cinderella
- 90-talet... Nja... eller jo i och för sig. Nirvana, Foo Fighters, Greenday, Freak Kitchen, lite old-school hiphop till och med och kanske dessutom lite eurodance i lite lätt berusat tillstånd.
- 2000-talet? House, Electro, Lounge...En viss typ av Indie... sen finns det ju en massa annat också...
...fan... jag lyssnar på nästan allt. Till och med reagge och klassisk musik.
Intressen: Att träna, främst styrketräning men jag är galen i stort sätt alla bollsporter, eller nästan alla sporter överhuvudtaget. Några undantag finns. Annars så är det att umgås med vänner, är väldigt social av mig även om en del säkert kan tycka att jag verkar lite tillbakadragen vid första mötet. Sen tycker jag om att skapa saker, oavsett om det handlar om att skriva något eller att rita, filma, fota eller något annat... allra helst kombinera flera av dom sakerna samtidigt. Spenderar väl en del tid vid datorn också, vissa perioder något för mycket.
Andra saker jag gillar är att resa, att dricka Belgisk öl, gå långpromenader, dansa, käka god mat, mysa framför en bra film, springa runt på natten, testa kapaciteten på mina högtalare och hitta på lite allmänt galna saker. Well, that's it
Övrigt: Vad ska man skriva mer? Jag är våg, såg dagens ljus för första gången på en måndag, är född i drakens år, allergisk mot hummrar, har inga husdjur nu men hade både en katt och en tamaguchi när jag var liten. Jag gillar körsbär, cashewnötter, vildsvinssalami, gainomax, gröt och sparris men klarar inte av blodpudding. Jag har ingen iPod, diskamaskin eller bil men jag lyckas leva ett ganska normalt liv ändå. Jag är osäker på min egen ögonfärg och min nuvarande tandborste är grön som hulken. Dessutom ska jag försöka fixa till designen på den här bloggen och till och med lägga upp en bild!
Vill du veta något mer, så lämna gärna en kommentar och fråga!
Igen
I dag såg jag filmen I Taket lyser stjärnorna som hade lite rudbecksinslag i rollistan. Själva filmen var helt okej fast det fattades någonting i slutet för att jag skulle tycka att den var riktigt bra. Men ett plus var att dom i början körde en gammal Kleerupfavorit. Kändes som en passande låt att lyssna på när man satt på tåget på vägen hem sen också.
Kleerup feat. Lykke Li - Until we blead
Death Magnetic
Nu har jag inte lemlestat hela plattan än men resten verkar tyvär inte lika bra. Det är dock bra mycket bättre än föregångaren Saint Anger men det mesta känns ungefär som dom sämre låtarna på ...And Justice for all och Black Album. Det betyder inte att dom är dåliga, men dom är inte jättebra heller.
Det är lite roligt att läsa folks kommentarer på t.ex. youtube.. en del klagar på att dom tycker låtarna är för lika tidigare låtar, andra tycker att dom äntligen är tillbaka medans vissa tycker att det suger och att det inte alls är samma slags musik som förrut. Jag håller inte med några av dom kategorierna, dom har inte varit borta någon gång men tiderna förändras och det är 1988 fortfarande. Hur kul vore det om varje platta fortsätter att låta som en upprepning av den förgånde i 25 år.
Här kommer det bästa från Death Magnetic...
Metallica - The Unforgiven III
Frontpage på Stockholms ledande nöjessajt
...enligt dom själva i alla fall. Kan inte säga att jag håller med direkt. Därför är det lika bra att jag besparar mig själv och er också bilden på mig...
Dödsfall, Rekorddyr kebab & Brinnande bussar
Det blir sällan som man tänkt sig och den här dagen är ett bra bevis på det. Det första jag fick veta när jag kom till Rudbeck i dag var att en av dom som hade gått förra året hade dött, men jag fick inte reda på vem utan det skulle dom tala om i aulan 3 timmar senare. Var rätt jobbiga timmar eftersom risken att jag veta vem det var eller ännu värre känna personen var stor, skulle i värsta fall kunna vara någon av mina närmre kompisar till och med. Så det var en stor lättnad när jag fick reda på att det inte var det, vet dock vem det var men jag kände henne inte alls. I vilket fall är det väldigt tragiskt att dö så ung och jag lider med hennes närstånde. Kunde ju lika gärna ha varit någon av mina vänner och ingen förtjänar att mista livet så ung med hela livet framför sig.
Nästa mindre trevliga surprise kom i Sollentuna centrum på "kebaben". 45 kr kostar en kebab med bröd, jag drar kortet och på något sätt så lyckas han trycka in 4535 istället för 45. Han börjar trycka runt en massa och ser mer och mer nervös ut, sen börjar han snacka på något annat språk med sin kollega och båda börjar se riktigt nervösa ut. Jag frågar ifall att är som det ska och han svarar inte, han fortsätter trycka, drar ut en massa remsor ur kvittoapparatten, trycker lite mer. Jag frågar igen om det är som det ska och ifall dom har dragit 45 kr. Han mumlar "ja", kollar ner i marken och ger mig maten. Jag frågar om jag ska skriva under någonstans. Det ska jag tydligen inte göra, utan jag får ett kvitto där det står att jag har betalat 45 kronor och sen försvinner den andra i väg någonstans. Känner mig ganska långt i från övertygad och när jag försökte kolla på samtliga bankomater i centrum som funkade ingen av dom!
Jag kan alltså ha betalat 4535 kr för EN kebab!
*#@#*
Efter jobbet så gick jag av bussen vid Outlet för att kolla bankomaten där som förstås inte visar vad man kvar på kontot, utan visar bara vad man tar ut. (Som om man inte vet vad man tog ut 3 sekunder tidigare.) Sen får jag vänta i 20 minuter på en försenad buss och strax efter att jag har kommit på den och sitter med musik i öronen känner jag en doft av trä.
Börjar tänka tillbaka på träslöjden i högstadiet, för det kändes precis som att man kom tillbaka till slöjdrummet på Johanssons. Fastnade helt i mina egna tankar och reflekterade över min läskiga lärarinna och va fan det var jag försökte bygga för någonting under hela 8an... och 9an. Var det ett skåp? Eller var det bara en hylla? Det kan ha varit något helt annat också, kanske en säng? Helt plötsligt rycker jag till av att en virrig chaffuör skriker att det brinner i bussen! Nånting är tydligen galet och några ungar skriker att dom inte har brännt något och nån annan skriker att det inte brinner och ingen fattar någonting. Slutar med att alla går av bussen utan att någon vet vad som har hänt. Strax efter kom nästa buss, så då lämnade jag kaoset och hoppade på den i stället. Och dom tre bankomaterna i Jakobsberg var förstås ur funktion, oförmögen att lämna en minneslapp och nerklottrad över skärmen...
Blir ett spännande bankbesök i morgon.
En kall bänk i Sundbyberg
Så pass bra att jag inte ens kom i håg att ta med mig legitimation. När jag stod vid tunnelbannestationen och resten precis hade kommit så upptäckte jag det och då var det kört. Att åka hem och sen vända tillbaka orkade jag inte så det var lika bra att ge upp det hela. Kändes tråkigt eftersom jag verkligen ville träffa dom, men och andra sidan så var det nog lika bra med tanke på att jag har kännt mig i bättre form än vad jag gjorde då.
Men bara för att jag inte kom in betyder inte det att jag åkte hem direkt, för mina helgkvällar brukar sällan sluta som förväntat. Istället så sprang jag på ett bekant ansikte i stan och jag drog och käkade med henne och hennes kompis. Efter det så promenerade vi runt lite innan vi kännde att det var dags att åka hem. Tog bussen till Sundbyberg där jag fick vänta ett tag med Jenny, kompisen till min kompis som också skulle med sista tåget åt mitt håll, och efter en ganska vild sommar så kändes faktist en kall bänk i Sundbyberg skönare än en kall öl City.
Hard Work
I dag var det uppvärmning inför årets mest stressiga arbetsdagar, så då är det inte så nice att känna att man ligger på gränsen till feber och att halsen strejkar. Morgondagen kommer bli extrem, minst 1400 personer kommer passera mitt lilla bord under dagen, och jag som skulle behöva spara på rösten. Hehe...
Ovanligt tomt
Gymmet - Dårarnas Scen
Efter jobbet så var det i dag dags att kasta sig in bland hantlar och treadmills för att åter försöka omvandla sommarens öl och enrecôer till den muskelmassa som förtvinat. Märkte att jag var i urusel form med mina mått mätt, envis som jag är så körde jag stenhårt i alla fall, så hårt att jag knappt kunde se vart jag gick efter jag kom ut från gymmet.
Förrutom själva träningen så är det lite kul att kolla in andra när man är där också, och man behöver knappast råstirra på folk för att kunna urskilja vissa stereotyper.
- Spinningtjejen som koncenterar sig mer på att kolla om sminkningen är bra och kläderna sitter rätt än att trampa.
- Den medelålders mannen på cykeln brevid som sneglar på tjejen samtidigt som han trampar på som en skållad Tour de France-cyklist tills han ligger på gränsen till hjärtinfarkt
- Dom 15-åringa nybörjarna som alltid råkar missbedöma vikterna och lyfta skivstänger och hantlar som är på 50% över deras max-kapacitet.
- Elitmotionären som kommer joggandes redan innan han har gått igenom dörren med ryggsäck och fler vattenflaskor än vad han har händer. Bärandes lindor och rehabskydd, uppkoplad med pulsklocka, tidtagarur, kalorimätare, mp3 och med sladdar som hänger ser han mer ut som en deffekt robot än en löpare.
- Mormorn som förrivrat försöker få klarhet i hur pilatesbollen ska användas.
- Den uppumpade (bara överkoppen förstås) 25-åringen som alltid kör bröst eller biceps och som mellan varje repetion vrålar som ett testosteronstinnt vildsvin innan han langar ner hantlarna med full kraft i golvet, för att riktigt poängtera att han faktist är ganska stark.
- Besserwissen som gärna skryter med att han har gymmat i 100 år, fast han ser ut som en soffpotatis och tillbringar 5 minuter av varje pass till att rycka lite oengagerat i någon värdelös maskin, och sen går runt och "tipsar" andra om hur dom ska lägga upp sin träning i följande 2 timmar.
- Personer som tror att dom äger gymmet och kan köra 8 set i en maskin och ta pauser på flera minuter mellan varje set där dom går på rundvandring runt hela gymmet och snackar med bekanta. Om någon annan skulle få för sig att sätta sig i maskinen då blir det genast vilda protester.
Nu är alla förstås inte så här, utan det är ytterligheter, men det finns allt för många för att man ska kunna låta bli att lägga märke till dom. Med så många olika typer av mäniskor med olika mål så kan det bli ett rätt roligt skådespel att kolla på. Vad jag uppfattas som får andra bedömma...
Början av 2006.
Thunderbolt
Usain Bolts kross av allt motstånd var ett av dom coolaste idrottsögonblicken någonsin. Inte bara för att han sprang på ett nytt världsrekord utan på det sättet som han gjorde det. 9,69 är en tid som två personer av sprungit jämt med tidigare Obadele Thompson från Barbados sprang på 9,69 1997 och Amerikanen Tyson Gay sprang på 9,68 förra året, dock så var båda dom i en brutal medvind som var betydligt mer än den maximalt godkända + 2m/s.
Bolt sprang på 9,69 trots att han med ca 15 meter kvar nästan slutade springa utan bara gled i mål, vridandes på huvudet och viftandes med armarna. Bolt sprang på 9,69 trots näst sämst reaktionstid ur blocket av hela startfältet. Bolt sprang på 9,69 utan någon medvind alls! Det var helt vindstilla i Peking igår kväll. Det är imponerande!
Det som är minst lika imponerande är att han började springa 100 meter i år. Hans tidigare världsrekord på 9,72 sprang han i sitt tredje 100-meterslopp. Bolts huvudsträcka har alltid varit 200 meter och det har till och med spekulerats i om han skulle gå upp på 400 meter istället. Det går bara att spekulera i hur snabbt han egentligen skulle kunna springa under perfekta förhållanden och i ett lopp där han kör fullt hela vägen, jag tror han mycket väl kan komma ner under 9,60 och vem vet, han kanske till och med kan närma sig 9,5 sekunder. Men det som är intressant är att han inte har den klassiska sprinterkroppen, ganska kort och kompakt som dom flesta andra i världseliten. Istället så är han en bra bit över 190 cm, vilket gör att han inte har lika många stegisättningar som dom flesta av hans konkurrenter, istället så lyckas han med sin utväxling göra ett lopp som inte många trodde var möjligt.
Men det jag ser fram emot allra mest nu är 200 metersfinalen, ska han på sin huvuddistans lyckas slå ett av världens mest otroliga rekord inom alla idrotter. Första gången jag verkligen fastnade för friidrott var just när jag såg Michael Johnson springa på helt osanolika 19,32 på 200 meter i Atlanta-OS 1996.
För att få perspektiv på hur bra det rekordet egentligen är så kan man dela upp tiden 19,32 i två hundrameterslopp. Den tiden delat på två är 9,66! Alltså så snittade han båda halvorna av loppet med tre hundradelar snabbare än Bolt's 100-metersrekord från igår. Då får man inte glömma att man springer genom en kurva dessutom vilket inte direkt är optimalt. Länge har man trott att det är ett helt oslagbart rekord. Faktum är att det är nu på senare år som ett fåtal personer har lyckats pressa sig strax under 19,70. För några år sen gick det till och med att vinna internationella mästerskap på runt 20,00 blankt. En evighet efter Johnsons rekord i sprintsammanhang. Nu ska det bli väldigt intressant att se om Usain Bolt har chans att hota det.
Oavsett om han slår rekordet eller inte så blir det spännande att se. Men en sak är jag säker på, han kommer vara lika överlägsen som på 100 meter. Det som är så intressant när det gäller sprint, i synnerhet herrarnas 100 meter är hela cirkusen.
Oftast under dom senare åren har det varit dueller mellan två, högst tre personer om vem som är snabbast på planeten. Ato Boldon, Maurice Greene, Tim Montgommery, Justin Gatlin, Asafa Powell, Tyson Gay m.fl. Stora egon och maxade förväntningar blandat med knappt 10 sekunders klimax och en fängslad publik. Dom simplaste sporterna är oftast dom som mest publikvänliga. Aldrig att man skulle kunna få samma dramatik i en obegriplig brottningsmatch eller en etap i Tornadoklassen i segling.
En annan grej folk gärna börjar spekulera i efter en sån här uppvisning är ifall han är dopad. Jag tror faktist inte alls att han är det. Jamaica som nation har ingen mörk dopinghistoria bakom sig utan insynen är större där för dopingjägarna än i många andra länder. Långt ifrån samma suspekta betende som b.la Grekiska löpare har visat upp tidigare.
Dessutom är det få som har haft liknande förutsättningar som Usain Bolt, han var redan en jättetalang i tonåren. Det och Jamaicanerans inställning, det finns en hel koloni av världsklass sprinters som bevisligen är rena, det tror jag skiljer honom från Tim Montgomery, Marion Jones, Justin Gatlin, Ben Johnson och andra kända dopade fd. världsrekordhållare och olympiska mästare.
Intro
Den är bloggen som du läser nu är min tredje. Den första startade jag och en kompis upp som en del av ett projektarbete i gymnasiet 2006. Vi var väl inte så seriösa, eller snarare så ansträngde vi oss inte särskillt mycket för att få läsare. För drygt ett år sen startade jag upp en egen blogg och efter ett inlägg jag skrev så ökade läsarantalet ordentligt, sen gick det ganska mycket upp och ner, hade mellan 10-2000 läsare per dag under tiden jag var aktiv. Sen till sist så tröttnade jag på att blogga eftersom det kändes som att jag var tvungen att skriva massor eller inget alls. Nu när jag har fått tillbaka suget igen så kändes det lika bra att börja om på en ny blogg.
Jag kommer nog ha ett annorlunda upplägg den här gången vilket betyder att jag inte lär skriva så frekvent alltid. Bloggen är egentligen bara till för att jag ska kunna skriva av mig lite när jag känner för det.
