Contrasts

Det blir sällan som man tänkt sig och den här dagen är ett bra bevis på det. Det första jag fick veta när jag kom till Rudbeck i dag var att en av dom som hade gått förra året hade dött, men jag fick inte reda på vem utan det skulle dom tala om i aulan 3 timmar senare. Var rätt jobbiga timmar eftersom risken att jag veta vem det var eller ännu värre känna personen var stor, skulle i värsta fall kunna vara någon av mina närmre kompisar till och med. Så det var en stor lättnad när jag fick reda på att det inte var det, vet dock vem det var men jag kände henne inte alls. I vilket fall är det väldigt tragiskt att dö så ung och jag lider med hennes närstånde. Kunde ju lika gärna ha varit någon av mina vänner och ingen förtjänar att mista livet så ung med hela livet framför sig.
  

Nästa mindre trevliga surprise kom i Sollentuna centrum på "kebaben".  45 kr kostar en kebab med bröd, jag drar kortet och på något sätt så lyckas han trycka in 4535 istället för 45.  Han börjar trycka runt en massa och ser mer och mer nervös ut, sen börjar han snacka på något annat språk med sin kollega och båda börjar se riktigt nervösa ut. Jag frågar ifall att är som det ska och han svarar inte, han fortsätter trycka, drar ut en massa remsor ur kvittoapparatten, trycker lite mer. Jag frågar igen om det är som det ska och ifall dom har dragit 45 kr. Han mumlar "ja", kollar ner i marken och ger mig maten. Jag frågar om jag ska skriva under någonstans. Det ska jag tydligen inte göra, utan jag får ett kvitto där det står att jag har betalat 45 kronor och sen försvinner den andra i väg någonstans. Känner mig ganska långt i från övertygad och när jag försökte kolla på samtliga bankomater i centrum som funkade ingen av dom!

Jag kan alltså ha betalat 4535 kr för EN kebab!   

*#@#* 

Efter jobbet så gick jag av bussen vid Outlet för att kolla bankomaten där som förstås inte visar vad man kvar på kontot, utan visar bara vad man tar ut. (Som om man inte vet vad man tog ut 3 sekunder tidigare.) Sen får jag vänta i 20 minuter på en försenad buss och strax efter att jag har kommit på den och sitter med musik i öronen känner jag en doft av trä.
Börjar tänka tillbaka på träslöjden i högstadiet, för det kändes precis som att man kom tillbaka till slöjdrummet på Johanssons. Fastnade helt i mina egna tankar och reflekterade över min läskiga lärarinna och va fan det var jag försökte bygga för någonting under hela 8an... och 9an. Var det ett skåp? Eller var det bara en hylla? Det kan ha varit något helt annat också, kanske en säng? Helt plötsligt rycker jag till av att en virrig chaffuör skriker att det brinner i bussen! Nånting är tydligen galet och några ungar skriker att dom inte har brännt något och nån annan skriker att det inte brinner och ingen fattar någonting. Slutar med att alla går av bussen utan att någon vet vad som har hänt. Strax efter kom nästa buss, så då lämnade jag kaoset och hoppade på den i stället. Och dom tre bankomaterna i Jakobsberg var förstås ur funktion, oförmögen att lämna en minneslapp och nerklottrad över skärmen...


Blir ett spännande bankbesök i  morgon.